Samtalet
- Casper... Förlåt, det var inte meningen det där i morse. Jag tycker inte du är dum i huvudet, eller ett rövahål. Förlåt men det är så mycket just nu bara.. Min syster mår så dåligt och ja...
Där bryter jag ihop och Casper går fram och omfamnar mig. Så där står jag, mitt inne på Willys och gråter. Snorar ner Caspers tröja. Jag håller hårt om honom och piper förlåt mellan snyftningarna.
- Det är okej. Jag hatar inte dig, det vet du.
-NEEEJ, det vet jag inte. Du vill inte vara min kompis länge..
- Sluta innan jag slänger ner dig i frysdisken, du är min bästa vän. Och vi kommer alltid att vara vänner, hur jobbigt våra liv blir. Men nu måste jag jobba vidare.
Han följer mig ut till bilen och tittar fundersamt på den. Och utbrister sedan
- Baby, varför i helvete har du inte vinterdäck på?
Livet... Det är jobbigt. Just nu.
